Du öppnar, o evige Fader

 Du öppnar, o evige Fader, i 

Kristus din famn mot dem som församlas i

längtan och bön i ditt namn .

 Du gläder och starker vår själ

med förlåtelsens ord,

med drycken som släcker all törst 

och med bröd från ditt bord.

Du gör oss till ett med varandra 

kring altarets rund,

till ett med din Son

i den lidande kärleks förbund,,

till ett med de trogna,

som nu i din härlighet bo,

i samma bekännelse,

samma tillbedjan och tro.

En gång alla släkten och folk 

böjer knä för din tron,

till dig och till Sonen och 

Anden höjs lovsångens ton.

T A. Frostenson 1936*• M O. Lindberg 1937

Kärlek från vår Gud

 Kärlek från vår Gud flödar till oss ut

som en källa , frisk och ren.

I dess vatten klart, stila underbart 

glimmar livets ädelsten.

Kärlek från vår Gud

som en smyckad brud

kommer ljuvligt till oss ner.

Öppna blott din famn!

Himlens glädje den dig ger.

Kärlek från vår Gud 

är det stora bud.

Intet större finns än den.

Bliv däri alltid,

och du har Guds frid,

ty Gud själv är kärleken.

T J. N. L. Schjörring 1854 , övers . 1900 *• M J.P.E. Hartmann 1876

Jesus, gör mig så till sinnes

 Jesus, gör mig till sinnes såsom

du till sinnes var. I all nöd mig för till 

minnes hur ditt kors du tåligt bar.

Och om mänskor hatar mig, hjälp mig att jag 

liknar dig, av allt hjärta dem förlåter,

söker deras vänskap åter.

Jesus låt ditt liv på jorden 

alltid för mitt öga stå 

att i handling och i orden 

dig jag efterlikna må.

Du som villigt gjorde allt 

vad din Fader dig befallt,

hjälp mig så min levnad föra

att jag må dig tillhöra.

Jesus, lär mig så i nöden 

som i glädjen tro på Gud,

så i livet som i döden

med förtröstan be till Gud.

med hans vara nöjd,

i hans ord ha all min fröjd 

och intill min levnads ända 

söka att hans verk fullända.

Jesus, i din Faderns vilja 

låt din Ande leda mig,

så att världen ej kan skilja 

håg och hjärta ifrån dig.

Se , jag vill villig är, men svag,

Jesus, i din vård mig tag,

du som, mäktig i de svaga 

bäst kan hjälpa och ledsaga.

T Vers1-2 J. Hjertén 1816, vers 3-4 J. O. Wallin 1816 , A. Frostenson 1977

Prisa Kristus, livets Herre

 Prisa Kristus, livets  Herre, segraren på korsets 

stam ! Kom till honom med din hyllning ,

bär ditt lovsångsoffer fram. Prisa honom,

ära honom, Räddaren, Guds rena Lamm.

Livet själv kan inte döljas 

under stenens döda tyngd.

Anden spränger gravens hölje

ut mot himmelrikets rymd.

Våg på väg av jubel följer 

i Guds änglars segerhymn .

Prisa Herden, han som samlar,

vårdar , mättar, bär sin hjord ,

han som våra vägar vandrar,

livets Bröd och Livets Ord,

vännen , mästaren och värden,

födan själv vid nådens bord.

Livets träd har korsat blivit,

skänker oförgänglighet .

I dess skugga kyrkan växer,

tills hon når fullkomlighet.

Prisa givaren och gåvan,

prisa Guds Treenighet .

Äran tillhör Gud och Lammet,

utsett före skapelsen.

Alla folk skall tillbe honom,

lyfta ur bedrövelsen,

prisa, ära, älska honom,

frälsta ur förgängelsen .

T A. Piltz 2010 , fritt efter H. F. Lyte (1793-1847)• M J. Goss 1869

Han lever! O min ande, känn

 Han lever! O min ande, känn din din Herre och din 

din Gud igen. Han lämnat har sitt vilorum, och 

rösten höres som var stum, och handen räckes

som var kall . Han lever, och du leva skall.

Så hör hans röst och tag hans hand,

du främling från ett bättre land,

som provas här en liten tid.

Lyft upp ditt huvud, känn med frid

att prövotiden snart är all.

Han lever, och du leva skall.

Och du som är synden död, vak upp, stå upp, som 

Herren bjöd. Botfärdig kom, och trogen bliv, så 

haver du i honom liv förutan död och

syndafall. Han lever och du lever skall.

Hans ledning föjl och jämn och ljus 

blir vägen till din Faders hus.

Med kärlek, tro och salig hopp

fullborda här ditt vandringslopp 

och sedan i hans armar fall.

Han lever, och du leva skall.

Han framstår i sin härlighet,

och över tid och evighet

går upp rättfärdighetens sol.

Han lever! Himlen är hans stol

och jorden är hans fotapall.

Han lever, och du leva skall.

Och världar skola hava slut,

och stjärnor skola slockna ut

och himlar störta med vår jord;

men dig som tröstat på hans ord

ej når förgänglighetens svall.

Han lever, och du leva skall.

T J.O. Wallin 1819*•M Svensk 1694 / 1695 

Kristus har uppstått, han är här

 Kristus har uppstått, han är här.

Han lever nu. Guds kraft han är.

Till tidens slut han är oss när. Halleluja,

halleluja.

Lammet är slaktat, segern hans!

Festen kan börja. Sång och dans 

hörs genom himlaljusens krans.

  Halleluja…

Jorden och havet ger sitt svar.

Lovprisa, allt som anda har,

den som vår  syndabörda bar!

   Halleluja…

Skåda hans sår i påskens glans!

Ondskan är krossad. makten hans 

nytt blir allt det som en gång fanns.

   Halleluja…

Templet är öppet. Offret vann.

Elden han tände och den brann,

lågan är evig, klar och sann.

   Halleluja…

Rökelsekaret är av guld, 

bönen blir hörd för lammet skull,

av  Herrens nåd är jordens full.

   Halleluja…

Altaret glöder. Kom och ät 

brödet av oförgänglig säd,

frukten från paradiset träd.

   Halleluja…

Skriften är tydlig. Salig den 

som hör den läsas om igen 

i ljuset från uppståndelsen.

   Halleluja…

Trefaldigt helig är vår Gud,

flammande änglar bär hans bud,

aldrig förklingar sångens ljud.

   Halleluja…

Andens och Kyrkan, Lammets Brud,

ropar ”Min Herre och min Gud”

tills tiden blir ett evigt nu.

   Halleluja…

T A. Piltz 2004• M M. Vulpius 1609

Se, kärlek brast

 Se, kärlek brast , och oljan är utgjuten,

dess doft uppfyller världens sorgehus.

Din själ, av himmelsk vällukt lent omfluten,

blir saligt lyft ur jordens stoft och grus.

Låt kärlek brista , låt dess nardus strömma,

var icke snål, bered din själ till fest.

Vad fröjdfullt överdåd! Låt kärlek tömma 

sin bästa gärd för själens höge gäst.

T N. Söderblom 1928, vers 1efter K. Gerok 1857

M P. Vretblad 1938 

Tätt intill korset

 Tätt intill korset är vi alla trygga.

Bygga på korset är på klippan bygga.

Misströstans klyfta kan de överbrygga, 

korset, Guds vishet.

Tätt intill korset finnes ljus och styrka.

Först i dess skugga växer kyrka.

Korset bekänna är att Herren dyrka.

korset Guds vishet.

Tätt intill korset i den sista stunden.

Anden befrias som i stoft var bunden.

Korset är livet, segern, ankargrunden ,

korset, Guds vishet.

T N. Bolander 1937 * • M F.F. Flemming 1811

Han gick den svåra vägen

 Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem.

Han gick med sina vänner som skulle svika honom snart.

Han gjorde det för dem.

Han gick den svåra vägen 

upp till Jerusalem.

Där blev han slagen, hånad 

och törnekrönt av fienden.

Han teg och led för dem.

Han gjorde det för dem.

Han gick den svåra vägen.

Han bar sitt eget kors.

Han bad : ”Min Gud, förlåt dem.”

Han led och dog på Golgata.

Han gjorde det for oss,

för alla och för oss.

T B. G. Hallquist 1975• E. Hovland 

Jesus, du mitt liv, min hälsa

 Jesus, du mitt liv , min hälsa, Jesus, du för 

mig är död. För att mig från mörkret frälsa gick du

i natt och nöd. Intet kan mig nu fördärva.

Liv och glädje får jag ärva. Pris och ära 

tillhör dig, Jesu, du som dog för mig.

Du, min Jesus, måste höra

smädelser och hot och hån.

Ban och bojor fick du bära,

du som är Guds egen son,

för att mig från banden lossa,

mina tunga kedjor krossa.

   Pris och….

Du fick lida kval och pina,

törnet gav dig djupa sår.

För att läka såren mina

fick du böjd och blodig stå.

Du fick bära korsets plåga.

Jag fick liv och hopp som gåva.

   Pris och…

Nu dig tackar allt mitt hjärta,

Jesus, för din bittra nöd,

för din ångest, för din smärta,

för ditt kors och för din död.

Tack för allt det bittra, svåra 

som du led för synder våra.

    Pris och…

T E. Homburg 1659 , E Norenius 1675 , J. A. Hellström 1979 • M Svensk 1697

I denna helga fastetid

 I denna helga fastetid nalkas vi 

dig och ber om frid, förlåtelse, försoning.

Nu är din dag och nådens stund.

Hela ditt folk kring jordens rund sig

reder  till din boning . Öppna vårt 

hjärtas slutna rum , väck oss ur själviskhetens 

sömn , ge oss en blick för alla. Låt 

våra hjärtan vidga sig . Ta allt som skiljer 

oss från dig! Vi går dit du kalla .

I denna långa ökentid 

vandrar din skara, färdas vi

mot landet som du lovat.

Du som har kallat oss hit ut,

följ oss på vägen, att till slut

vi smakar påskens gåva.

Sörj för de dina, var och en ,

att ingen glöms och väcks för sent

och lämnas kvar på vägen.

Låt ingen prövas allt för hårt,

ingen bli ensam, plågas svårt,

förlora vad han äger.

I denna karga ödemark 

gäller att hålla viljan stark 

och vandra tätt tillsammans.

Boten, försakelsen gör ont,

tär på vår stolthet, tar emot 

när bort från dig vi vandrat.

Gå före oss i eld och moln,

lindra vår törst och stöd vår fot 

om ökensanden bränner .

Låt dina källor bryta fram,

trösta oss ljuvligt, håll vår hand,

skänk kraft åt dina vänner.

Låt oss få se vår frihetstid,

snart komma fram och leva i

riket där du är konung.

Led oss till Kanaan , ditt land,

flödar av mjölk och honung,

landet där påskens heta glöd

lever i allt och ingen nöd 

finns mer , och inga tårar .

Den nya sången sjunges där,

sorgen och döden är ej mer,

ditt ansikte vi skådar.

T A Ekenberg 2002 • M M. Greiter 1525

I denna helga fastetid

 I denna helga fastetid nalkas vi 

dig och ber om frid, förlåtelse, försoning.

Nu är din dag och nådens stund.

Hela ditt folk kring jordens rund sig

reder till din boning. Öppna vårt 

hjärtas slutna rum, väck oss ur själviskhetens 

sömn, ge oss en blick för alla. Låt 

våra hjärtan vidga sig. Ta allt som skiljer 

oss från dig! Vi går dit du vill kalla.

I denna långa ökentid 

vandrar din skara, färdas vi

mot landet som du lovat.

Du som kallat oss hit ut,

folk oss på vägen, att till slut 

vi smakar påskens gåva.

Sörj för de dina, var och en,

att ingen glöms och väcks för sent 

och lämnas kvar på vägen.

Låt ingen prövas allt för hårt,

ingen bli ensam , plågas svårt,

förlora vad han äger.

I denna karga ödemark 

gäller att hålla viljan stark 

och vandra tätt tillsammans.

Boten, försakelsen gör ont,

tär på vår stolthet, tar emot 

när bort från dig vi vandrat.

Gå före oss i eld och moln,

lindra vår törst och stöd vår fot

om ökensanden bränner.

Låt dina källor bryta fram,

trösta oss ljuvligt, håll vår hand,

skänk kraft åt dina vänner.

Låt oss få se vår frihetstid,

snart komma fram och leva i 

riket där du är konung .

Led oss till Kanaan, ditt land,

där allting, vidrört av din hand,

flödar av mjölk och honung,

landet där påskens heta glöd

lever i allt och ingen nöd 

finns mer , och inga tårar.

Den nya sången sjungs där,

sorgen och döden är ej mer,

ditt ansikte vi skådar.

T A Ekenberg 2002 • M M. Greiter 1525 

Jag lyfter mina händer

 Jag lyfter mina händer upp till Guds

berg och hus. Från dem han hjälpen sänder 

och skickar ut sitt ljus. Mig Herren alltid 

leder , som jord och himmel gjort. Han hör mig 

när jag beder och skyddar mig alltför t.

Han låter mina fötter 

ej slinta, ty han är 

en väktare ej trötter

och blir mig alltid när.

Han nådigt mig bevarar 

och skyddar mig från fall,

mig dag och natt försvarar,

välsignar och mitt kall.

Allt ont han från mig vänder 

och frälsar kropp och själ.

Vad än som har mig händer 

så slutar det dock väl.

Min utgång han bevarar,

min ingång likaså.

Sin nåd Gud aldrig sparar 

för dem med honom stå.

T Fritt Ps 121, J. Arrhenius 1694 , J. Svedberg 1694 *• M J. G. Lotscher 1795

O Herre, när du gick bland oss

 O Herre, när du gick bland oss med

himmel rikes kraft, då flydde sorg och 

sockan bort, du bröt det ondas makt.

Den blinde såg, den lame gick,

den bundne gav du fri ,

du låt oss ana livets mål,

vad vi en gång skall bli.

Man kom till dig 

med all din nöd

som tyngde själ och kropp,

du räckte ut din starka hand,

du gav de svaga hopp.

En ström av liv 

från dig gick ut 

och kärlek var ditt bud,

förtvivlan vek för jubelsång:

”Min Herre och min Gud.”

Bevisa än din stora makt,

ty än är nådens tid 

var nära, kom, välsigna oss

med samma nåd och frid.

Du herre över liv och död,

var alltid i vår mitt ,

förnya, ge oss Andens tröst,

låt glädjen sjunga fritt.

T E. H. Plumptre ( 1821-1891), A. Ekenberg 1986• M J. Clarke (omkr. 1670-1707)

Allt , o Fader till din ära

 Allt, o Fader till din ära, allt, min 

Gud , till ditt behag . Kom nu mitt 

hjärta lära troget tjäna dig idag!

Kropp och själ vill jag dig giva, vad jag 

äger ditt skall bliva . Allt för dig jag 

verka vill, giv mig du din nåd därtill.

O Maria, goda moder ,

du har världens frälsnings fött.

Bed till Jesus, till vår broder,

som för oss på korset dött.

I hans tjänst vill jag mig öva,

aldrig Gud med synd bedröva .

Ställ din förbön som en vakt 

mellan mig och mörkrets makt.

Käre ängel, sänd av Herren,

själens bästa vän du är.

Håll all synd och fara fjärran,

var idag mig alltid när.

Låt mig dina råd få höra,

lär mig vad jag bäst skall göra.

Gå med mig på korsets stig,

den till himlen leder mig.

Gud, dig lovar allt som andas,

Fader, Son och Ande god.

Tusen änglaröster blandas 

i en mäktig lovsång flod.

Må mig dina helgon lära 

dig i allt och alltid ära.

Du, blott du, är god och stor,

evigt du i himlen bor.

T Duderstadt 1724 , Skyddsängeln 1887(vers1) 

Cecilia 1902 (vers 2-4) , Cecilia 1950 , 1985 

M Darmstadt 1698 /Bamberg 1732 

O salighet, o gåtfullhet

 O salighet, o gåtfullhet o 

Kristi törnekrona , som mer än 

världens visdom vet och varje synd kan

sona , som mer än världens visdom vet

och varje synd kan sona.

Jag träder nu korset fram 

ur dödens syndaländer 

at ge min själ liksom ett lamm 

i Jesu frälsarhänder.

Jag svär dig trohet, ödmjukhet 

och lydnad intill döden-

från denna stund för evighet 

du vårdar mina öden.

Nu all min synd du tagit har-

av fröjd vill hjärtat gråta-

jag är ditt barn- du är min Far-

o salighetens gåta,

jag är ditt barn- du är min Far-

o salighetens gåta!

T S. Lidman 1918 • M B. Johnson 1928

Maria, Guds moder , bar sonen fram

 Maria, Guds moder, bar sonen fram i templet 

den fyrtionde dag . Hon kom för att tackar 

och lova vår Gud, som stadgat i Herrens lag.

Där mötte dem Symeon, av Anden sänd

till templet den fyrtionde dag.

Han väntat på tecken och löften från Gud,

och barnet var Herrens svar.

Maria med Symeon förundrad stod

i templet den fyrtionde dag.

Hon kom med ett tecken och löften från Gud,

han skådade Herrens svar.

Maria, vår moder, bär sonen fram

i templet den fyrtionde dag.

Så kom, låt oss tacka och lova vår Gud 

för barnet som Herren gav!

Ja kom, låt oss hylla Guds egen son

i templet den fyrtionde dag.

Vi väntat på tecken och löften från Gud,

här skådar vi Herrens svar!

T S-E. Pernler 1976• M S. A. Wessman 1976

Hur ljuvlig det är att komma

 Hur ljuvligt det är att komma till Herrens

tempelgård , där trogna själar blommar som

liljor i hans vård. Man ser hur skära kalkar 

för Gud där öppna står, och himmelsk

dag dem svalkar, att liv och kraft de får.

Hur kärt i Andens enhet 

att dem tillsammans se

i trohet och renhet 

åt Herren offer ge .

När de Guds lov upphöjer

på denna fridens ort,

vem är väl då som dröjer 

och stannar vid dess port?

Träd in att se och smaka 

hur ljuvlig Herren är,

att bedja och att vaka

med hans utvalda där.

Där ute lever flärden

så glädjelös och tom;

ack, ringa fröjd ger världen 

emot Guds rikedom.

Ej vill jag vandra fjärran 

till mörker bort från dag.

Mitt ljus, det är av Herren 

min sol uppsöker jag.

Inför hans anlet klara 

vill i hans hus jag bo.

Där är mig gott att vara,

där har mitt hjärta ro.

T J. L. Runeberg 1857 *• M J. G. Lotscher 1795

O ljuva Sakrament

 O ljuva Sakrament, Gud i vår dödlighet,

som blott bland oss och känt en

mänskas ensamhet. Jag kommer till dig

än en gång med salig hunger och med sång, o

ljuva sakrament, o ljuva Sakrament.

Min vilas Sakrament,

mitt hem var än jag går.

I allting som har hänt 

fanns du , och nu du står 

och väntar att bli allt för mig

som längtar att bli ett med dig,

o ljuva Sakrament,

o ljuva Sakrament.

Min räddnings Sakrament ,

i flodvågen Guds Ark.

Du stormarna har sänt 

och är min fasta mark.

Var du min tillflykt, var min grund ,

i provningens, i dödens stund,

o ljuva Sakrament,

o ljuva Sakrament.

O höga Sakrament,

o djupa hemlighet,

du enda fundament 

för allas enighet.

Gör blicken ren, så jag kan se

dig själv i andras ansikte,

o ljuva Sakrament,

o ljuva Sakrament.

T F. Stanfield ( 1835-1914) , A. Piltz 2009 • M F. Stanfield ( 1835-1914) 

Nu segrar alla trognas hopp

 Nu segrar alla trognas hopp: vid änglars 

lovsång rinner opp en salig morgon stjärna.

Den stannar över Herrens hus , och folken 

skola i dess ljus försämla sig så gärna.

Stort ljus, klart ljus nedergjutes , natten slutes,

dagen börjas att kring hela världen spörjas .

I nåd och sanning 

bland oss bor 

den dolde Guden , mild och stor,

en Frälsare för alla.

Vi skåda nu hans härlighet

som ende Sonens härlighet 

och till hans fötter falla.

Hav tröst,

mitt bröst:

gläds att Ordet 

kött och vordet,

Gud förklarad

och hans kärlek uppenbarad.

O gläds, min själ,

Och sjung hans pris,

som öppnat dig det paradis

vars port din synd tillslutit.

O gläds att Gud förbarmar sig 

och huld förnya vill med dig

förbundet, som du brutit.

Ära

vare

Gud i höjden!

Friden, fröjden,

helig vilje

sig från jorden aldrig skilje.

T S. j. Hedborn 1811, J. O. Wallin 1819 • M Ph. Nicolai 1599

Giv mig ej glans

 Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt i

i signad juletid. Giv mig Guds ära,

änglavakt och över jorden frid. Giv 

en fest som gläder mest din konung 

jag har bett till gäst. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt , giv mig en änglavakt.

Giv mig ett hem på fosterjord,

en gran med barn i ring,

en kväll i ljus med Herrens ord 

och mörker däromkring.

Giv mig ett bo med samvetsro ,

med glad förtröstan, hopp och tro.

Giv mig ett hem på fösterjord

och ljus av Herrens ord.

Till hög, till låg, till rik , till arm,

kom, helga julefrid.

Kom barnaglad, kom hjärtevarm 

i världens vintertid.

Du ende som ej skiftar om,

min Herre och min Konung, kom.

Till hög, till låg, till rik , till arm,

kom glad och hjärtevarm.

T Z. Topelius 1887• M J. Sibelius 1909