I tidens morgon

 I tidens morgon väntar jorden öde.

Och Herren ropar fram ljusets flöde 

en värld, där allt sitt namn och väsen fått.

Och Herren såg att det var mycket gott.

I flyktens morgon tog han dem vid handen 

rakt genom havet, genom ökensanden,

dold i ett moln, tills Kanaans land de nått.

Och Herren såg att det var mycket gott.

I Babels morgon höjs ett skri av längtan 

ur landsflykten an möda och av väntan,

i fjärran land, där vi med tårar sått.

Och Herren såg att det var mycket gott.

I påskens morgon brister ljusets flöden

och dränker sorgen, skuggorna och döden.

I påskens morgon himlen jorden nått.

Och Herren såg att det var mycket gott.

T A. Piltz 2002 • M G. Franc 1542 /L. Bourgeois 1551